Racerapport: Smångs laddade för sub31
Foto: Otto Norin
Racerapport Spring snyggt-loppet
| 2020-03-28 |
Text: Victor Smångs | Foto: Otto Norin
Min plan för säsongen var att öppna med Startmilen i Örebro den 4/4 och sen fortsätta springa millopp varannan vecka, fram till de större loppen i maj och juni. Som vi alla vet har alla dessa lopp ställt in och säsongsinledning verkade därmed helt körd. Därför kom SpringSnyggt-loppet lite som en skänk från ovan. Stor tack till Manne och John för ett grymt arrangemang! Riktiga proffs.
Mitt uttalade stora mål för säsongen är att gå sub31 på landsväg, men det hade jag tänkt skulle komma fram emot sommaren i något av de större loppen. Eftersom osäkerheten fanns angående lopp framöver, spände jag bågen och gick in med sub31 som målsättning redan för detta lopp. Jag har enbart fått in en månad med bra träning efter skada och resa, men de senaste veckornas träning har känts riktigt bra.
Några dagar innan loppet kom startlistan ut och det verkade lovande med en hel del bra ryggar som har sprungit på tider mellan 30-31 minuter på senare tid. Framför allt verkade Andreas Åhwall från Hässelby var en löpare att ta rygg på. Tyvärr sprack hela den planen i och med att regeringen beslöt att dra ner gränsen från 500 personer till 50 personer när det kommer till allmänna sammankomster.
Hälften av loppets deltagare ströks därmed och kvar på listan av riktigt snabba löpare fanns enbart John ”Jesus” Kingstedt som tänkte gå för sub30 och vår egen Kristofer Låås som tänkte ta hans rygg. Det är alldeles för snabbt för mig och jag hade därför svårt att bestämma mig för en ny taktik för loppet. Turligt nog kom Spårvägens Daniel Gleimar till start. Daniel och jag hade en fajt om placeringar under Höstrusket i höstas, som undertecknad vann efter en spurtstrid. Hans mål var också sub31 och en förmodad vilja att slå mig. Det kändes ganska så optimalt för en bra tid och draghjälp.
Innan loppet kändes allt bra. Det fanns verkligen inget att klaga på. Jag kände mig pigg i benen under uppvärmningen och klippet fanns i steget genom alla förberedande strides. Stressen i startfållan var obefintlig eftersom det var så få deltagande. Det var bara att köra!
“Jag hade lyckats trycka ner snittfarten till mer behagliga 3:03 och kostade till och med på mig att spexa inför kamerorna. Det kändes lätt att springa!”
Foto: Otto Norin
Victor Smång och Daniel Gleimar satsade mot sub31. Foto: Otto Norin
Starten var mer än offensiv. Lååset tog initiativet och jag, de tidigare nämnda löparna, samt några till, tog rygg. Efter cirka 500 meter kollade jag på klockan och såg att snittfarten låg under 2:50/km. Det är minst sagt för hårt. Jag släppte då Lååset, John och för mig okända Lidingölöparen Heshlu Andemari. Efter det utspelade sig loppet precis som jag hade tänkt mig. Det blev jag och Daniel Gleimar, ensamma mot klockan. Första varvet av loppets fyra, kändes väldigt bra. Jag hade lyckats trycka ner snittfarten till mer behagliga 3:03 och kostade till och med på mig att spexa inför kamerorna. Det kändes lätt att springa!
En bit inpå andra varvet, runt kilometer fyra, började den lätta känslan avta. Jag började också förstå att jag gjort mig bekväm i en för låg fart. Den första kilometern öppnades på 2:52/km, för att komma ner på ett snitt runt 3:05/km hade jag därmed legat på farter runt 3:08/km ett längre tag. Att börja trycka upp farten igen utan att ha någon att rygga, började kännas tungt. En liten gnista tändes dock när jag såg att Lååset hade släppt lite där framme och att jag började närma mig honom mer och mer. Den gnistan varade inte länge. Lååset klev av någon minut senare med magsmärtor, efter den hårda öppningen. Inget skulle därmed komma gratis i detta lopp.
Jag och Daniel lyckades dock hålla en snittfart under sub31 fram till sista varvet då det återstod cirka två kilometer av loppet. Då började klockan ticka iväg och min motivation med den. Jag insåg att det skulle bli fruktansvärt svårt att nå målet. När vi svängde in mot upploppet och cirka 500 meter återstod, gjorde Daniel ett ryck. Jag skulle självklart vilja ha kvar min ”winning streak” mot honom, men motivationen fanns inte där.
Foto: Otto Norin
“Målbilden var ju att se ut som Hiding efter valfritt lopp eller med fradga rinnandes från munnen, som Vallen efter Haag. Det gjorde jag inte. ”
Jag passerade mållinjen som fyra på tiden 31:34. Fem sekunder efter Daniel. Jag slog därmed mitt PB från Höstrusket med tre sekunder. Att hålla min ”PB streak” var typ det ända positiva med denna upplevelse. Jag missade mitt tidsmål och fick stryk av Daniel. Jag kände mig inte heller särskilt utmattad. Det var helt klart inte en maxinsats. Jag borde skippat klockan och gått mer på känsla. Målbilden var ju att se ut som Hiding efter valfritt lopp eller med fradga rinnandes från munnen, som Vallen efter Haag. Det gjorde jag inte. Besvikelse.
Tydligen gjorde nämnda Heshlu Andemari ett drömlopp, persade med cirka en minut och slutade tvåa. Han tog tydligen ut sig riktigt rejält och lyckades hålla John enbart 150 meter framför sig genom hela loppet. Vilken hjälte! Det var ju precis så jag ville att mitt lopp skulle utspela sig.
Jag hoppas att Lorenzo Nesi kan arrangera ett snabbt lopp framöver, så jag kan ta revansch på mig själv, och vara mer som Heshlu!
Slutsatsen är att jag måste gnugga mer onsdagsträningar med Hofvet, så jag kan hålla farten genom hela lopp. Vi ses helt enkelt på onsdagar framöver!
Ha det fint!
Även Fredrikshof Simon Gudmundsson gjorde ett starkt lopp och sprang in ett par sekunder över sitt eget pers. 32.39.22
Simon Gudmundsson gjorde ett bra lopp vid Långbro i helgen när han solosprang in på 32.39.22. Foto: Otto Norin.