Ett makalöst maraton

Stockholm marathon. Vårt backiga och slitsamma lopp. Som vi sprang det. 2019 års upplaga stack verkligen ut hakan.

På bilden har vi namnen på Hofvarna som var anmälda till Stockholm Marathon 2019. Alla kom inte till start. Men de som gjorde det ska alla hyllas för sina insatser. Alla på listan sticker ut på sitt eget sätt och är hjältar för att ha klarat av den magiska distansen.
Kjelle Kvarfordt. Låt oss ändå börja där.
Innan startskottet hade Hofvetveteranen slutfört 308 maraton.
308.
När han efter 3,54,45 klev in i pentryt med en öl i handen var maraton nummer 309 klart.
– Under fyra timmar jublade Kjelle. Det var två år sedan jag gick under fyra timmar.
309.
309.
Det går bara skaka på huvudet och beundra det.

Kristofer Låås gjorde sitt tredje. Men egentligen var det första gången som han verkligen satsat på distansen. Med en lång vinter med extrem noggrannhet hela vägen fram till start visste vi nog alla att “Lååset” skulle göra något extra stort.
Så här skriver han själv om 7:e placeringen i SM:

“Första 10k passeras på låga 34, då låg jag sist i andra svenska klungan och tog det lugnt i draget. Vi hade cirka 100 meter upp till första svenska klungan med Öhman, Bengtsson, Kingstedt, Anfält och grabbarna.

Vid Stadshuset valde några i min klunga att försöka jaga ikapp första klungan men jag höll jämn fart istället och släppte dem.
Jag och Alexander Söderberg (spårvägen) höll 3:27-fart fram till Gärdet där han började tappa. Därifrån var jag solo. Då började kampen om placeringarna. Jag visste att många där framme skulle bli trötta efter en tuff öppning. Vid fotografiska plockade jag två gubbar och så såg jag en Hässelbylöpare långt fram. Då fattade jag nada. Är det Öhman?
Jag fick en riktig boost av det. Planen med loppet från början var att plocka placeringar på Söder där jag är stark i backarna. Märkte snabbt att jag kom ifatt så fort det gick uppför. Vid Lundagatan plockade jag Anfält, Jonas Nilsson och Öhman. Anfält sprang bredvid och skrek på mig att folk var trötta där framme. Innan Västerbron stod Claes Bengtsson och stretchade. Ser Grönwall en bit fram också.
Jag tog Västerbron i 3:21-fart och fortsatte att gasa genom Rålis.
Jag kännde mig fortsatt stark och försökte hålla uppe farten. Ser sedan Yassin en bit fram som är helt slut. När jag passerar 40km såg jag att sub 2:25 är möjligt. Måste bara hålla 3:25 fart nu.
Benen kändes fortsatt lätta och när jag kom in på stadion insåg jag att jag kommer fixa det.
Alltså känslan när man springer in på Stadion gör att jag blir tårögd även nu när jag skriver. Jag körde igång publiken á la Hiding och fick sån jävla boost.

Jag skrek efter målgång på 2:24:54 och fattade inte hur det gick till. Jag säger som Vallen: jag har slutat bli trött. Tack som fan alla för igår, ni är fan magi hur länge får man leva på detta nu?”

Nästa Hofvar in var Markus Vall.
Utvecklingskurvan för “Vallen” har varit otrolig. Från förra året har han sänkt sitt maraton-pers med 20 minuter.
2,34,55.

En annan höjdpunkt att lyfta är Oskar Lundahl som blev fjärde Hofvare (Efter Oskar Grip) in på Stadion efter en makalös prestation i sin maratonpremiär. Lundahl som bara sprungit seriöst i lite mer än ett år började avslöja sin fina form när han sprang Göteborgsvarvet på personligt världsrekord – 1,17,03.
Och som han tog sig an den dubbla distansen. 2,44,50.

– Starkast var nog känslan att komma in på Stadion, lägga sig i bana ett och bara njuta av att löpa inför publik och applåder, lägga en sista spurt, otrolig gåshudskänsla. Men också se så många bekanta ansikten längs banan gjorde att det aldrig kändes oöverskådligt, vem skulle stå runt nästa hörn liksom..., säger Oskar.

Joakim Eriksson som skadade sig strax innan maran förra året fick äntligen göra debut och klockan stannande på 3,21,52. Extra high five till Jocke som också bakade kubb till Marathonhänget.

Albin Olofsson har haft tuffa veckor innan loppet med skador och sjukdom men även han fullföljde sitt första maraton på 3,01,49.

Johan Linde som sprungit ett tiotal maraton fick en sluttid på 3,04,14. Debuttanden Markus Gardi gick i mål 3,3710 och för rutinerade Mario Rieloff stannade klockan på 3,10,14.

(Alla resultat hittat ni på Årsbästalistan)

Pentrypatrullen

Att de som sprungit är hjältar vet i så klart om. Men även utanför banan fanns det Hofvare som gav allt.
Simon Gudmundsson, Jakob Kaufmann och undertecknad langade energi över halva Stockholm.
I pentryt väntade Jonas Lembke där han kokade korv och styrde upp andra upplagan av Marathonhänget.
Emil Sultan som varit skadad under vintern dök också upp och supportade tillsammans med många andra Hofvare. Mathias, Linus, Eskil, Tommy, Johan, Alberto. Alla var där…eller Christoffer Hiding som var på turné med Oskar Linnros fattades, men skickade så klart en videohälsning.

Marathonhänget 2019 var som en bättre hemmafest. Eller som Oskar formulerade det:

– Otroligt att ramla in i pentryt efter loppet och att det var typ känslan av en bättre studentmottagning bara det att folk hade splitshorts, saltfläckar i ansiktet och det var helt ok att tjata om mellantider, energidryck och vilken löparsko som är den bästa...

Påsen

I samband med marathonhänget togs det också fram en tygpåse – designade av tidigare nämnda Oskar Lundahl. Påsen pryds av sista kurvan innan målgång på Stockholm Marathon. En oförglömlig bit.
Om du vill ha en påse – dyk upp på en av Stora löpargruppens intervallpass en måndag eller onsdag, så går det säkert att lösa.

| Henrik Engström |